Robert Hahn: ”Sven Ove Hanssons ruttna filosofi”

.

Filosofen Sven Ove Hansson är grundare till skeptikerföreningen ”Vetenskap och folkbildning”. Dess verksamhet består i att förtala och förnedra människor vars tankevärld man inte förstår eller därför inte kan kontrollera. En längre tidningsartikel om VoF har nyligen publicerats och två sajter som skämtar med föreningen lanserades i veckan. Robert Hahn har granskat både föreningen, artikeln och skojsajterna. Alla visar sig ha allvarliga och mörka undertoner.

.
På sin hemsida beskriver föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF) sin uppgift. Den skall framför allt bestå i att ”främja folkbildning om vetenskapens metoder och resultat”. Men det är de facto inte alls vad föreningen sysslar med. Den som följt min blogg under det senaste halvåret har lärt sig betydligt mer om vetenskapens metoder, resultat och fallgropar än vad läsaren av VoFs medlemstidning Folkvett fått lära sig under fem år. Nej, VoF sysslar med helt andra saker. Jag tycker att verksamheten blottläggs tämligen naket i ett längre reportage i december/januari-numret av tidskriften Magasinet Filter.

Vad VoF egentligen sysslar med

Verksamheten består i att sprida nedvärderande omdömen om företeelser i samhället som man inte gillar eller själv tror sig veta sanningen om. Artikeln för fram ”nio heta slagfält” (s. 50-51): alternativmedicin, konspirationsteorier, medier, spådomar, parapsykologi, änglar, kreationism, scientologi och healing. VoF ser sig som förnuftets kämpe mot det ”patrask” av människor som sysslar med, eller intresserar sig för, dessa ämnen. I detta arbete låter man ändamålet helga medlen. Med andra ord används rejält fula tricks.

När VoF vill ”rensa patrasket” döljer man sig bakom ordet vetenskap för att få folk att tro att det är ärligt menat. I själva verket är föreningen inte alls särskilt vetenskaplig. Man uttalar sig regelmässigt i ämnen där man har otillräckliga kunskaper, och man överskrider godtyckligt kompetensgränserna. När man inte själv kan behärskar vetenskapen tar VoF till ”hjälpbrädor” av varierande kvalitetet och giltighet. Den f.d. ordföranden Jesper Jerkert förklarar att man inte själv behöver behärska sakfrågorna – det räcker med att läsa vad andra sagt. VoF likställer ofta praxis, myndigheters beslut eller sunt förnuft med vetenskap, vilket det inte alls behöver vara. Tendentiös selektion av kunskap är ett annat kvalificerat problem. Kort sagt sysslar VoF tämligen ofta med ett missbruk av vetenskapens goda namn.

Värst är de personliga skador och tragedier som föreningens medlemmar skapar genom trakasseri och förföljelse av enskilda medborgare. Vidden av detta begriper man inte själv, men jag skulle välkomna en sociologisk/psykologisk undersökning av de personliga följder som utnämningen till VoFs barnsliga antipris Årets Förvillare skapat. VoFs eget försvar för sådan kritik går ut på att den som är ovetenskaplig får skylla sig själv. Etiken i detta resonemang är genomrutten.

VoF bedriver tydligen en aktiv ”upplysningsverksamhet” genom att kontakta media och andra för att varna för dem som sammanförts till ”patrasket”. Utpekanden äger också rum på Wikipedia. Där överdriver VoF sina egna utmärkelser och insatser som om de vore världshändelser och blåser förstås upp allt negativt kring ”patrasket”.

VoF strider för att få bort sådant man inte förstår eller inte kan kontrollera. Behovet av kontroll är stort. Man vill ha behärska människors vetande. Hur vetandet skall se ut anser man sig själv ha mandat till att avgöra. I den rollen utövas ett visst mått av översitteri. Vissa företeelser accepteras utan problem. VoF tycks exempelvis på förhand ha bestämt sig för att vaccinationer är ofarliga. Man accepterar också okritiskt att de egna ledarna framför ovetenskapliga resonemang eller utger sig för att ha specialkunskaper om sådant de uppenbarligen inte behärskar. Jag har givit flera exempel härpå i tidigare bloggar.

Aggressiv spökskrivare möts med skoj-sajter

När behovet av aggressivitet ökar i kampen mot ”patrasket” sköts argumentationen av anonyma författare. Magasinet Filter innehåller en intervju med pseudonymen Garvaren som haft en Internet-sajt fylld av grovt förtal. Kopplingen mellan VoF och Garvarn görs helt uppenbar i tidningsartikeln.

För en vecka sedan dök det upp två skoj-sajter om VoF som driver med deras verksamhet. Du finner dem på www.aretsförvillare.nu och vetenskap-folkbildning.nu. Det patetiska är att VoF, som själva systematiskt kritiserat och förtalat människor under snart 30 år, själva tar illa vid sig när man hamnat i skottgluggen. På deras debattsidor framgår att leken inte är så rolig längre, trots att det rör sig om ett uppenbart skämt. Sajterna är visserligen rejält komiskt gjorda, men jag satte skrattet i halsen när jag på den senare sajten fick vetskap om kartläggningen av ”Die Schwedischen Quacksalbers”. På fullt allvar så tycks skeptikerna syssla med att systematiskt kartlägga personer och organisationer vars verksamhet man hänför till ”The Irrational Sector”. Dessa prickas in på en Sverige-karta och anges med namn och adress och stundom med nedvärderande epitet, såsom ”riksskojare” m.m.

Bland namnen i kartläggningen finns åtskilliga personer som sysslar med andlig rådgivning, hälsokost och alternativmedicin. Man listar även waldorfskolor. De använder ju pedagogik som har sitt ursprung i antroposofiskt tänkande, vilket VoF rutinmässigt avfärdar då den baseras på (och vilket Jesper Jerkert ständigt upprepar) ”Rudolf Steiners andesyner”. Nu spelar det ingen som helst roll varifrån en idé eller en teori kommer, utan helt avgörande är om den fungerar i praktiken. Frågan som bör ställas är om pedagogiken är bra och inte varifrån den kommer. Eller har ni hört en Nobelpristagare som blivit av med priset beroende på i vilken situation, eller på vilket sätt, han kommit på sin idé?

Allt är vetenskap oavsett ursprung

För att få ett större spelrum att döma ut vem som helst som psuedovetenskaplig chalatan och skojare så bortser VoF från begreppet ”arena”. För dem finns bara en arena – den vetenskapliga – så länge man själv tror att det, i en dimmig framtid, skall bli möjligt att undersöka den aktuella frågan med vetenskapliga metoder. Jag själv menar att fuskvetenskap bara skapas om den medvetet utger sig för att vara vetenskap. Värderingarna bör med andra ord följa olika principer beroende på om man skriver en roman, en andlig bok, eller gör en vetenskaplig undersökning.

Jag skall illustrera VoFs problem att förstå begreppet ”arena” med den passage i artikeln Magasinet Filter där jag själv figurerar. Jag anges som en person som för några år sedan undersökte möjligheten att stämma Sven Ove Hansson för ärekränkning. Saken gäller följande. Jag har på fritiden skrivit fyra andliga böcker tillsammans med min fru. Dels finner jag andlig filosofi intressant, och dels är min fru medial. Böckerna är alltså i huvudsak skrivna som intervjuer med min frus mediala kontakt i en form som mycket liknar TV4 Plus-programmet ”Det okända”.

Sven Ove Hansson författar då en artikel ”Spiritismprofessorn vid Karolinska institutet” där hans förvillartaktik går ut på att koppla ihop mitt andliga intresse med mitt jobb som forskare. Han berättar om mig i boken Vetenskap eller villfarelse i ett kapitel kallat Pseuodvetenskap vid svenska universitet och förklarar i förordet att han där beskriver de ”mest uppseendeväckande fallen av pseudovetenskap som förekommit vid svenska universitet och högskolor på senare år”. Ja, detta är ju ett påhitt. Böckerna har inget alls med universitetet att göra. Sven Ove Hansson resonerar vidare och menar att en ”skärpning av det allmänna kvalitetsarbetet” på universitetet behövs för att bl.a. jag skall sluta medverka i andliga böcker (s. 288).

Vad är egentligen en intervju?

Hansson har främst hakat upp sig på ett kapitel där vi frågar om synsätt på olika sjukdomar. Mycket intressant, tyckte jag, men vetenskapligt sett är det förstås hypoteser innan någon vetenskaplig prövning är gjord. Allt som sägs sker dessutom i intervjuform. Försiktigtvis undvek jag mycket noga att själv ange någon egen åsikt i just det kapitlet. Till sist skrevs det i en bok med titeln Klara svar från andevärlden och ingen vettig människa kan ju missa att det är fråga om en andlig bok.

Men Sven Ove Hansson missade alla de här detaljerna. Trots bokens glasklara titel så menar han att den är vetenskaplig eftersom jag jobbar med vetenskap. Till sist det värsta övertrampet: Hansson tillskriver mig personligen alla påståenden som framkommer i intervjuerna. Detta kallas ”skuld genom association” och bygger på en vämjelig tankegrund. Jesper Jerkert har därefter upprepat samma påstående om mig flera gånger. Gör du en intervju så är, enligt VoF, den intervjuades åsikter alltså identiska med dina egna.

Med Hanssons ruttna filosofi kan man skapa vilka absurditeter som helst. När en av VoFs ledande medlemmar genomfört en ”granskning” så sväljer fansen dock hans påståenden utan intern kritik eller eftertanke. Jag har tidigare kallat Hansson för ”guru” och det är verkligen sant. Skepticismen är märkbart selektiv. PC Jersild skrev förresten i DN att Vetenskap eller villfarelse borde användas som obligatorisk läsning i gymnasiet och på journalisthögskolan. Jag undrar vilken journalist som skulle våga genomföra en enda intervju efter Sven Ove Hanssons lektion i skuld-association.

Exemplet ovan visar tydligt att VoFs verksamhet inte har något med vetenskap att göra. Den handlar heller inte om att utreda och förklara, utan om att ställa till maximal skada för personer man ogillar genom att förvränga och raljera. VoF är snarast en slags en mobbarförening för dem som känner olust inför tankesfärer man själv inte sympatiserar med och därför inte behärskar eller kan kontrollera.

VoF och framtiden

Om VoF skall bli en konstruktiv kraft i svensk vetenskap måste rörelsen börja ägna sig åt folkbildning kring vetenskapliga frågor och överge sitt nuvarande fokus på tyckande, hån och förföljelse av oliktänkande. Mental träning i att acceptera andras utgångspunkter borde vara välgörande. Man bör sluta med sin nationella kartläggning av oliktänkande och sin upplysningsverksamhet, som ju för tankarna till nazisternas övervakning av judarna på 1930-talet.

Sven Ove Hansson har grundat en rörelse som vill begränsa det mänskliga tänkandet genom att överdriva nödvändigheten av att skapa ordning och reda i folks hjärnor. Det är stötande att denne man skall vara professor i filosofi. Av självrannsakan syns inte ett vitten. Han kommer att bli ihågkommen som en mörk kraft.

_____________________________________________________________________________________________________
Signaturen Micke förde en lång diskussion med mig efter bloggen ”Kan en sjukdom vara bra?” där han kraftfullt argumenterade för att det goda (?) näringstillståndet i världen vid 1:a världskrigets slut är en viktig orsak till att Spanska sjukan blev en så förödande svår epidemi. Man saknade vetenskapliga metoder för att bedöma näringstillståndet 1918 men Micke använder befolkningspyramiden (som dock såg helt annorlunda ut då än idag) som argument för att Spanska sjukan, till skillnad mot alla andra influensaepidemier, angrep människor med stark motståndskraft istället för svag. Nog om detta.

Just idag förstår jag att Micke fört en spegeldiskussion på VoFs Facebook-site (där under sitt riktiga namn, Mikael Degermark) där han kritiserar mig för att uppmana folk till att inte vaccinera mot mässlingen. Det är ju inte sant. Min blogg nämner inte vaccinationer alls. Den beskrev att sjukdomar såsom mässling kan bli livsfarliga hos personer med bristande immunologisk erfarenhet. Jag gav också exempel på det. Sjukdomar som anses banala hos oss har t.ex. många gånger gått mycket hårt åt urinnevånare i Tredje Världen på grund av att de haft erfarenhet av helt andra infektioner än vi. På 1800-talet kunde epidemier av just mässling halvera befolkningen hos amerikanska indianstammar. Mässlingen avfolkade Hawaii på liknande sätt och jag ser just nu på Wikipedia att Fidji-öarna blev av med en stor del av sin befolkning i en mässlingsepidemi.

Varför? Jo, därför att befolkningen saknade immunologisk erfarenhet av mässling, som är farligare att ha som vuxen än som barn. I länder där barnen fick mässling tidigt, t.ex. i Sverige, så reducerades befolkningen inte alls på detta vis. I själva verket var dödligheten i mässling endast 1 på 2 miljoner under åren 1961-66 enligt Justus Ströms lärobok i infektionssjukdomar (Micke anger 3/1000, alltså en knappt 1000 gånger högre dödlighet). Ja, är inte detta en positiv effekt av en infektion så säg? Antingen dör halva befolkningen eller också är dödligheten endast 1 på 2 miljoner trots att det rör sig om precis samma virus.

Micke förstår nog skillnaden, men tycker att sådana saker inte alls får uttryckas mot bakgrund av att Sverige sedan tre decennier vaccinerar mot mässling. Vaccinationers effekter på motståndskraft och immunologisk kompetens är dock en betydligt mer komplicerad fråga än de ganska enkla samband jag tog upp i bloggen. De får vi diskutera en annan gång.

Logiken bakom påståendet att jag diskuterar vaccinationer fastän jag inte diskuterar vaccinationer känns märklig. Micke resonerar här: ”Du tar upp mässling som exempel på infektioner som kan ha positiva följder, vilket är en sjukdom man idag i Sverige vaccinerar mot. Alltså diskuterar du vaccinering.”